nurseblog

Nu, när vi alla har tillbringat mycket tid med våra familjer, vill jag framföra en teori om vår föräldrageneration. 

Det handlar alltså om "föttitalistena", som de själva kallar sej. Det tycker de låter fint och sammanhållande på en generation människor som växt upp under alla tänkbara förhållande, mitt i folkhems-Sverige, i skuggan av ett världskrig och ett bondesamhälle som rest sej ur askan, blivit kulturellt och snart skulle bli världskänt för demokrati och mjukporr.

Nu ska alltså ge mej på att generalisera kring dessa människor, eller kanske framförallt männen.

Jag kan säga att det knappt gått en dag i mitt, snart 34-åriga, liv som jag inte blivit har blivit rättad, åthutad, undanknuffad eller tillrättavisad av en man ur den här generationen. De nämligen kan, vet, känner till och har kontroll på hela världsalltet, allt som där i lever och fungerar. De är besserwissergenerationen.

"Hödödu, tjejen. Är det inte bättre du parkerar längre fram där det är mer plats?", sa en man till mej på stan häromdan.
Jag tänkte fickparkera utan för gymmet med min jättestora bil i en jätteliten parkeringsruta. Då knackade den där karl på rutan, och framförde sin idé om var jag skulle ställa min bil.

"Tack, men det går bra", sa jag och backade in bilen i rutan.
Medan jag gjorde det, stod karln kvar på trottoaren och väntade på att få se mej backa på bilarna runt omkring. Han var övertygad om att nåt skulle gå fel, en liten "tjej" i en så stor bil, det kan bara gå på ett sätt. Och jag sände ett litet tack till bilskolläraren som lärde mej fickparkera med i stor volvo.

Sådär blir man tilltalad av besserwissergubbarna; "hödödu", "döö", "grabben" (även om man är 35), "tjejen". Har ni som har en far/svärfar (kan också vara nån utomstående) i den här åldern nångång försökt tala om att ni till exempel har varit på byggvaruhuset, färgaffären, hos bilhandlaren eller till och med nåt elektronikvaruhus och fått lära er att så och så funkar det med tryckimpregnerat virke eller oljefärg på teakmöbler eller trådlösa nätverk utan att era farsor lagt sej i och vetat ännu bättre? Är det inte i själva verket så att de har gjort allt du försöker göra hundra gånger innan? Och så säger de: "hödödu, grabben, jag ska säga dej...".

Besserwissergubbarna kan också allt om matlagning, blöjbyten, barnuppfostran och priset på en liter mjölk, trots att de i själva verket aldrig deltagit i några såna göromål eller inköp. De har bara medfödd kunskap om dessa ting ändå, och är det inte medfött så har Bengt på Västergatan eller Lennart på macken talat om hur det ligger till. Så det är en med heder och samvete svuren sanning, att så ligger det minsann till.

På stormarknaden häromdan, stod jag och barnen vid fiskdisken. Dottern undrade varför vi inte skulle köpa en hel lax, hon tyckte den var fin. Jag förklarade att jag inte kan rensa fisk, så jag betalar gärna nån kompetent fiskhandlare för en färdig filé. Bakom i kön stod en man som började ojja sej över hur hemskt det var att genuina husmoderskunskaper inte fått fäste hos den yngre generationen.
"Vi har råd att köpa laxfilé", sa jag till barnen, vände mej mot fiskhandlarn och tillade "Kan du vara snäll och dra ur benen också?"
Jag gillar att laga mat, men jag vägrar till exempel att göra två kilo köttbullar. Är det då en skam att köpa färdiga köttbullar, om alla ändå tycker att de är goda? Är det en skam att köpa färdiga fiskfiléer, ska vi börja köpa hela kokhöns också och plocka dem ute i trädgården? Ska jag be maken skjuta en bunt harar som vi kan hänga upp på altanen?

Min farfar var målarmästare och säkert grym inom sitt gebit, men om han ville ha nåt rörmokarjobb gjort, så ringde han antagligen till en rörmokare. Såna jobb kräver kompetens, man vill inte ha ett halvdant arbete gjort, man chansar inte och löser det hela lite provisoriskt.
Den här generationen i sin tur, "föttitalistenas" föräldrar, födde upp en hoper ungar som redan från födseln var utrustade med hela den samlade hantverkarkårens kunskaper. Och visst, gu ske pris, visst finns det de som byggt en herrans massa badbryggor och sommarstugealtaner och hängt upp mörkgröna medaljongtapeter i gillestugor. Andra har väl bytt ett och annat tändstift eller avgassystem, dragit el ut till friggeboden eller backat in ett släp till nån omöjlig plats.

"En trasig kobratelefon? Inga problem, ge mej stämjärnet och lödkolven från Clas Ohlson, älskling!", hördes det från sjuttitalsvillorna i min barndom.
"En vattenläcka? Inga problem, Bosse på banken har en grävare. Den lånar vi!".
Oäääh!

Sen undrar de varför vi inte ber dem om hjälp, när nåt går sönder. Nä, för vi vill inte att det ska bli värre!
"Det är lugnt, farsan, vi har ringt rörmokarn. Han är på väg.", det där sista lägger vi till för att försäkra oss om att inte farsan ska hinna komma med verktygslådan (de har alltid med sej egna verktyg) och laga sönder nåt.

"Ska ni verkligen ta hantverkare till det? Vet ni vad ett helkaklat badrum kostar idag? Trettitusen!" Och vi tvingas svara:
"Nej, det kostar 200 000, och det har vi redan lagt på huslånet." Usch ja, det slösas för mycket med pengar. Man kan väl inte köpa nåt som man inte har kontanter till?

När de ska ut på resa, besserwissergubbarna, då är det noggranna förberedelser. Man vill ju till exempel inte bli tvungen att fråga om vägen, det är ju den ultimata förnedringen:
"Vi har ju KAK:s bilatlas! Alla europavägarna är med."
"Men den är ju från 1978..."
"Ja, de har väl inte flyttat på några svenska städer sen dess!"
Nä, men vägarna kanske inte är samma... eller?