En dag mot kommersialismen
Igår var det ju den där dan när man inte skulle handla nåt, för att visa sitt missnöje mot den ökande kommersialismen i samhället.
I mitt idealliv bor jag fortfarande i ett ekologiskt kollektiv i Vassmolösa och odlar till husbehov i min ruffsiga trädgård. Omgiven av höns och kattor och ankor hasar jag omkring där i min träskor och vänder jorden försiktigt för att hålla mej vän med maskarna. Barnen går i föräldarkooperativet som anammat nån obegriplig pedagogik och fröknarna har bara ekologiska bomullskläder och tovade tofflor. Det dricks örtte och äts mjölksyrade morötter och vitkål, det separeras urin från faeces på dasset, det räfsas och komposteras. "Det är ett högt liv", som Winnerbäck sjunger.
Detta ligger ruskigt långt från sanningen faktiskt. IRL lever jag det vanliga förortslivet. Det jag gör för att bromsa den globala uppvärmningen äts upp direkt när jag startar familjens enorma fyrhjulsdrivna Volvo. Tror jag måste cykla till jobbet åttahundra gånger för att uppväga en enda kallstart med den bilen. Och kommersialismen har i mej en givmild sponsor. Hej hej killen på Statoil som lämnar ut mina paket från HM:s nätshop! Hej hej alla på Stadium! Hej hej Ingvar, tack för att du ville bygga ditt stora möbelvaruhus en kilometer från mitt hem!
Eh, ja. Det gick ju som alla förstår sådär för mej igår. Jag tycker i och för sej att livet mer och mer tycks snurra kring att köpa på sej prylar, dyrt eller billigt - vem bryr sej. Det känns ju sorgligt att njuta av att handla onödigt prylar. Har trots detta upptäckt att jag själv trivs med att komma hem med en kasse i handen, trevligt att unna sej nåt, tänker jag. Åh, va ytligt!
Igår tvekade jag inte ens när tjejen i parfymeriet konstaterade att jag var på väg att investera 850 spänn i mineralrouge, rengöringsmousse av dyraste märket och rakkräm till maken. I poshiga klädbutiken (som jag inte vågade gå in i för ett halvår sen) gick ytterligare en tusenlapp åt till att addera en tjusig kofta och lite annat till garderoben.
Och nu har jag tillbringat en dag i mina överlägset dyraste underkläder nånsin. Tvåhundra och femtionio spänn för ett enda par hopplöst präktiga Björn Borg-trosor.
Jag tror jag tar en tallrik ekologisk fil och hemgjord müsli till kvällsmat idag. Det känns bra.
