Farväl till Lundell

Volym III är utläst, detta inte utan saknad, kan jag säga. Det har varit ett sanslöst läsäventyr, bättre story kan man knappt dikta ihop.
1992-2007, man får känslan av att Lundell kämpade mycket ensam i en enorm motvind hela tiden. Det var i och ur förhållanden, ensam vårdnad om tre barn (med disk, tvätt och makaronipuddingar), turnéer, skivor i massor. Och så det berömda fittstimsbråket, vilket jag i det närmaste hade förträngt faktiskt. Vilket jävla liv! Jag tycker det hela är rätt patetiskt, a pissing contest av typen:

"jag är feminist, haha"
"men jag har en pick, haha, piluttadej!"
"ja, men jag kan säga att du är sexistisk då, och alla kommer hejja på mej"
"jaha, va rädd jag blir, jag är mer känd än du och äldre också"
"alla män är våldtäktsmän"
"å alla tjejer vill ha sex med välhängda män, men de låtsas bara inte om det"

... ja, ni fattar. Det var ju trendigt med kulturskribentfeminister då, ett helt koppel av dessa gav sej på Lundell, som väl gjorde missen att försöka freda sej. Jag ska inte säga att jag hejjat på nåt av lagen (jag hejjar av princip bara på Leksand och FF), men det hela blev lite löjligt till slut.

Låtlistan ja, den innehåller guldkorn som my all time favv "Stenkusten", niominutersklassikern "Skandinavien" och skönt sentimentala "Två gamla hundar" samt "Jolly Roger".
Får ett mail av en vän som varmt rekommenderar Under vulkanen, vinterns Lundellnyhet, en box med 14 cds och två dvd:er och textbok. Det mesta utgivet och outgivet ryms där, med demos, radiospelningar före första plattan osv, och sträcker sej från 1972 till nu.
Imponerande förstås, men nu tror jag behöver en paus, en Lundell-fri zon.

Ja, ett par dagar i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0