nurseblog

Det är farligt att börja reta sej på folk som slänger in extrafraser i pratet hela tiden. När man väl börjat tänka på eländet är det kört, och man sitter bara och väntar på det där ordet.

Vi har en vän som sätter in frasen "här ve, va" i var och varann mening. Det kan till exempel bli "Jo, det det kan jag säga, här ve va, att bilar de e ett gissel". Det betyder ju ingenting, men lik förbaskat ska det klämmas in.

Svägerskan berättade om en kollega till henne som börjar varje uttalande med: "Det ska jag villigt erkänna...". Blir inte det lite tjatigt att höra varje gång, eh jo. En annan version var: "Det är som jag brukar säga...". Då blir det ju plötsligt som den där programpunkten i Parlamentet, där Björn Gustafsson fick repliken "Claes Elfsberg har gjort nåt mycket värre..." häromveckan.

På Mallorca träffade vi en supertrevlig tjej som tidigare bott därnere. Hon var stockholmska och började sina meningar med "Jamen, preciiiis...". Man tackar för bekräftelsen, hon tyckte samma som jag hela tiden.

Och så alla dessa fotbollsspelare som intervjuas och hela tiden svarar: "Näae, det...". Zlatan och Henrik Larsson är experter på just det. Larsson är ju fenomenal på att säga ingenting genom att använda alla klyschor och tomma ord som finns i svenska språket, imponerande.

Nu har vi suttit en stund och hört Per Zetterberg säga: "Jäe, jaue menaa...".
Snälla säg till mej att kutta krappet om jag upprepar mej på slikt vis, det är ju för bedrövligt.
... um man sär...