nurseblog

Idag har jag varit på outlet, det har nästan aldrig hänt förut. Det var svägerskan som ville dit och tyckte jag skulle följa med. Som sagt, jag har knappt aldrig varit på outlet, således har jag svårt att se poängen med det hela. Men, jag är inte den som är den, så jag hängde på.

På vägen dit var sonen nervös för att jag skulle lämna honom på leklandet, han genomlider just nu en period av separationsångest och ville absolut inte bli lämnad på förvaring.
Väl på plats fick vi börja med att luncha, det kan jag inte rekommendera. Brorsans mat var så otäck att han blev helt knäckt och inte ens nändes klaga.
Därefter var det dags för lek, och när vi väl var vid leklandet var barnen överlyckliga och stod småhoppande utanför grinden. Då uppdagades att inträdet var 100 spänn per barn. Men va fasen, var inte det lite magstarkt? Ingen lek, alltså, och då stod sonen plötsligt och grät för att han inte fick vara på leklandet... ibland är det svårt att begripa sej på hur barn tänker.
Brorsan organiserade lek utomhus, medan svägerskan, jag och Mamma gick och kollade i butikerna. Det fanns mycket, så kan man väl sammanfatta det. Jag reagerar lite som inför åsynen av ett julbord; njae, det där vill jag inte ha, det blir för mycket, tycker jag verkligen att det där är gott eller vill jag ha det bara för att jag borde passa på? Alltså, när det finns för mycket, reagerar jag med att inte att inte köpa nåt alls. Eller nästan ialla fall, barnen fick gummistövlar och benskydd och maken ett par badtofflor.

På det hela taget var det trevligt, även om jag var lite shoppingbakis eftersom jag handlade upp ganska mycket pengar i fredags... då tjackade jag nämligen en bil. En riktig, inte andrasortering och inte på rea. Imorrn ska jag hämta den och halka lite på den nyrekondade gummimattan.
Tänka sej.