Västan om solen och strax norr om Viskafors
Då våra barn var ännu ofödda, svor maken och jag en ed på att förbjuda dåliga barnskivor i vårt hus. När det begav sej var morgonbarnprogrammen omåttligt populära och diverse hemskheter härjade i tv-rutan. Det var Nicke & Mojje, Dr Mugg och djungeldjuret Hugo och guvetallt. Jag tror vi var rädda att våra barn skulle bli korkade av bara farten, om de dessutom skulle lyssna på Nicke & Mojje på skiva.
När vi själva var små, lyssnade man ju på sagokassett när man skulle sova. Det fanns inte mycket annat som var avsett för barn, det var Astrid Lindgren som läste nån av sina sagor med ljudklipp från filmerna. Jag hade Grodan Boll också, och brorsan hade nån Tintin-skiva. Till slut kunde man dem utantill, som en gammal god bok.
Jag växte upp med musik av många olika slag; Barbara Streisand, Barry Manilow, Beatles, Elvis, Paul Anka, Manfred Mann, Manhattan Transfer, "Mandala" med Sally Oldfield, Boney M och allt möjligt annat. Det var disco och rock och pop, Cornelis, Taube och Lindeman-sketcher i en enda röra, och nu kan jag se det som en tillgång. Som att lära sej äta det som ställts på bordet, ungefär.
Nu kan jag se samma drag hos våra barn, och det är riktigt roligt. Lilla E (som bebis fick hon höra mycket Springsteen och Lundell) är också tokig i "arga tjejer" typ Pink och Avril Lavigne, och vi hojtar "girl power!" i bilen. S (när han var bebis spelade jag Bob Marley så mycket att han fortfarande ler när han hör reggae) gillar pojkband, Bon Jovi och han hejjade på Rongedahl i melodifestivalen.
Sen plockar de guldkorn från helt otippade artister, ett tag fick vi lyssna på "Song 2" med Blur varenda gång vi skulle nånstans med bilen.
När jag var liten bodde vi grannar med ett par killar som var betydligt äldre än mej och brorsan. De hade en skiva med Nationalteatern som hette "Kåldolmar & Kalsipper". Det var riktigt högtidligt när man fick gå hem till Kålle och Barren och lyssna på den, en skrapig LP. De flesta känner nog till sången om "Ylle".
Nu sitter jag och ser att den finns att ladda ner på iTunes, och jag funderar på att köpa den. Det är en riktigt rolig saga, i sann 70-talsanda. Och så får man höjdarlåtar som "Mammarock" och "Valens sista vals" på köpet.
För hur eller hur, blir man ju aldrig riktigt vuxen, och barnen, ja de är ju bara barn en gång.
Ylle..ja just det..."Det är inte ofta man ser en levande kofta" :-)Var det inte i den som älgarna blev så rädda att de trillade ner från träden oxå?
Undra vad kålle o barren har för sig nu för tiden?
Hej där!
Det var ett tag sedan. Fick mail ifrån din brorsa idag, som letade upp mig, och skickade med adressen till din blogg. Tänk vilka spår man sätter; kåldolmar & kalsipper, jodå jag har den kvar fortfarande, kan inte säga att jag lyssnat så mycket på den de senaste 25 åren, men att du kommer ihåg den! Hoppas den inte fört med sig några större men, eller annat som vi gjorde då på det glada -70-talet. Jag har enbart positiva minnen. Hoppas allt är väl med dig och de dina. Roligt att läsa din blogg. Allt gott! "Kålle"
