Lagom ambition på träningen
Idag delade jag min träningsrunda med en till synes ändlös ström tävlande triatleter. Stackars dom, eller kanske inte ändå. De får fasen skylla sej själva.
Jag är lite fascinerad av folk som orkar späka sej på det där viset. Samtidigt tycker jag att de är galna, så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Adrenalin- och endorfinpundare, bah!
Jag gillar själv att träna, och tidvis brukar jag bli lite manisk. Om inte annat, är träning ett bra sätt att hålla leda och depression på håll när det är mörkt och kallt.
De var så trötta och slutkörda en del av triatleterna, en del var tomma i blicken, andra fokuserade. En kille jag såg, sprang i foppa-tofflor. Undrar hur han tänkte. En annan hade ett stort taliban-skägg, outhärdligt varmt en sån här dag måste man anta. Och de slet på sina kroppar, gav upp och gick en bit, drack cola och åt gurkbitar. En kille hade börjat ragla lite lätt, och slutet på hans tävling var nära. Nåt i planeringen hade gått snett, helt klart, och nu var det tomt i tanken.
På de här sju veckorna jag varit ledig, har jag tappat tre kilo. Jag antar att det är min fina begynnande tvättbrädsmage, min stabila bål och mina starka ben som ligger kvar i nån solsäng nånstans mellan Kalmar och Mallorca. Och nu kommer det ta en månad att starta upp igen och återfå en bra grund. Det är det värt ändå, värt att vara helt ledig, inte träna och ändå inte gå upp ett enda hekto.
Jag är lite fascinerad av folk som orkar späka sej på det där viset. Samtidigt tycker jag att de är galna, så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Adrenalin- och endorfinpundare, bah!
Jag gillar själv att träna, och tidvis brukar jag bli lite manisk. Om inte annat, är träning ett bra sätt att hålla leda och depression på håll när det är mörkt och kallt.
De var så trötta och slutkörda en del av triatleterna, en del var tomma i blicken, andra fokuserade. En kille jag såg, sprang i foppa-tofflor. Undrar hur han tänkte. En annan hade ett stort taliban-skägg, outhärdligt varmt en sån här dag måste man anta. Och de slet på sina kroppar, gav upp och gick en bit, drack cola och åt gurkbitar. En kille hade börjat ragla lite lätt, och slutet på hans tävling var nära. Nåt i planeringen hade gått snett, helt klart, och nu var det tomt i tanken.
På de här sju veckorna jag varit ledig, har jag tappat tre kilo. Jag antar att det är min fina begynnande tvättbrädsmage, min stabila bål och mina starka ben som ligger kvar i nån solsäng nånstans mellan Kalmar och Mallorca. Och nu kommer det ta en månad att starta upp igen och återfå en bra grund. Det är det värt ändå, värt att vara helt ledig, inte träna och ändå inte gå upp ett enda hekto.
Kommentarer
Trackback
