nurseblog

Den åldrande kvinnokroppen. Detta eviga ämne. Hur ska man göra med den? Hur skall den smyckas och trimmas och pyntas och beklädas? Hur ska det fula döljas och behandlas och beskäras?

Faktum är att det inte alls är länge sen som kvinnor i allmänhet började ägna sej åt allt detta. Åtminstone inte i nutidens avancerade form.
När jag var liten, var det till exempel inte många mammor som rakade sej under armarna, än mindre ansade bikinilinjen. Inga vanliga mammor plockade heller ögonbrynen, vaxade benen eller använde foundation.
På sin höjd målade 70-talsmammorna sej lite kring ögonen med smaragdgrön eller rymdblå ögonskugga, spottade i kakmascaran (använder nån annan än Mona Sahlin kakmascara, nuförtiden?) och knöt en färgglad scarfs om halsen. Det räckte på nåt vis. Vi älskade våra parfymfria, locktångslockade, naturella mammor precis som de var.

En god vän som är barnmorska berättade om kollega på BB, som efter en förlossning glatt utropade att idag hade hon sett "en gammal hederlig buske". Det tillhörde minsann inte vanligheterna!
Jag brukar smygkolla runt på frisyrerna i simhallen, jag erkänner. Och det kan nog stämma, busken är ute, den är trimmad och ansad. Den håller sej snällt innanför troskanten.
Det är lite som frisläppta tuttar, när såg vi det senast? Numera är de alltid inknölade och upp-puffade i nån hitech-bh som man knappt kan ta sej varken i eller ur. Begreppet "bysthållare" har liksom gått och självdött. Det är inte frågan om att "hålla" längre, det är järngrepp vi snackar nu.

Och nog var det länge sen man såg nån med ihopväxta ögonbryn, eller "mono-brow" som amerikanerna säger. Dock är väl den tiden förbi, då folk vaxade bort dem och målade dit ett illsvart streck istället. Senaste trenden jag hörde uttryckas var "lite som Brooke Shields i Den blå lagunen", så ska man bär sina ögonbryn. Ok...

Under min långa vistelse på tre europeeiska flygplatser häromveckan satt jag mycket och tittade på folk. Måste instämma med Rydström som för nån dag sen skrev om att vi svenskar är snygga.
Jag satt på Zürichs flygplats och tittade mej omkring och plötsligt var det så många snygga män vid min gate. Efter fyra dagar med tyska golfare, rika brittiska pensionärer och bleksiktiga spanjorer (jag räknar inte in maken bland dessa icke-snygga, honom har jag ju själv valt ut), vart jag häpen. Var kom alla snyggingar ifrån plötsligt? Välklädda, välfriserade, fräscha karlar... Insikten om att jag satt vid den gate från vilken Stockholmsplanet skulle gå, kom krypande. Hehe, det är ju svenska män! Vad fiiina de är!

Nån gång på en tråkig flygplats ska jag gå runt med kameran och ta bilder på folk. Jag tycker mej se varifrån folk kommer. Jag menar, ser man en dansk, då är det en dansk, det kan man ge sej sjutton på. Finländare, ryssar, britter, tyskar, svenskar. Jo, visst kan man se det?

En annan sak som jag funderat på, är varför många kvinnor över fyrtiofem (gissningsvis) upphör att ha två skinkor? I denna tid, då det är ok för alla kvinnor oavsett storlek och ålder att visa sin byxbak, så undrar jag. Hänger de upp ändan i nån specialtrosa som klämmer ihop två skinkor till en? Man bemödar sej med att prova ut ett par snygga jeans, och sen går man omkring med mono-rumpa? (Eller så ser de ut som om det har blivit tre skinkor utav den ursprungliga duon, då troskanten skär in så illa i varje skinka att det ser ut som tre.)
Det finns till och med såna baddräkter och bikinibrallor, kolla det på stranden i sommar. Blir skinkorna så lösa på ålders höst, att de liksom smälter ihop i trosvärmen?

Nej, jag tycker vi ska odla oss själva lite. Släppa lös behagen en aning. Inte odla bikinifrisyr, nej inte så. Men släppa på kroppsdelskontrollen. Acceptera att det är ju så här vi ser ut! Jag menar, träna förstås, underhåll maskineriet. Men strunta i parfymen, släpp ut håret ur alla "produkter", kasta bhn för en dag.
Och för gudsskull, fortsätt ha två skinkor! Kom ihåg, vi är ju snyggast i världen.