Oväder
När det blir oväder, vaknar det en liten torparkäring i mej. Ja, ni vet som Kristina från Duvemåla ungefär.
Jag eldar brasa, i fall det skulle bli kallt. Jag går ut och kollar så att inga saker som kan bli förstörda har lämnats kvar ute. Och hade jag haft en båt så hade jag gått ut och kollat förtöjningen.
Jag vankar också uppe på nätterna, det är ju onödigt, men jag har svårt att sova när det är oknytt i farten. Om det åskar, gillar jag att stå i fönstret och titta på blixtarna. På nåt vis är det skönt att se att naturen agerar, utan att människan har nåt att säga till om. Det är något trösterikt, tycker jag, att det sker saker som jag inte kan påverka. Fast antagligen är det mer ett arv från mormors mor. Hon hämtade handväskan och bankboken när det åskade, och satt med dessa i knäet till ovädret dragit förbi. Hon var fruktansvärt rädd för åskan, det är inte jag, jag tycker bara det är fränt.
Men, det var bättre förr. Då visste man ju inte fem dagar i förväg vad det skulle bli för väder. När jag var liten, knude man ju vakna en vintermorgon och se att det var helt vitt av snö ute. Då kunde man också överraskas av ett härligt regnoväder på sommaren. Numera vet man ju redan i oktober, om blir en vit jul eller inte. Och oftast är det ju frågan om inte, nuförtiden.
Nej, jag har inget speciellt förråd fullt av konserver och gasolkök och sånt, det känns lite omotiverat när man bor mitt i stan. Men det är ju bra att ha en grill på tomten, ifall elen skulle försvinna. Man måste tänka ett steg länge, som torparkäring. Det känns ju fint att vara lite förberedd.
I natt hade jag således lite svårt att sova. Det ryckte och slet i huset, visslade och ven kring knutarna. Men, grannens halvruttna gran stod pall och ramlade inte över oss denna gången heller. Katterna och barnen sov. Och jag hade ju eldat.
Jag eldar brasa, i fall det skulle bli kallt. Jag går ut och kollar så att inga saker som kan bli förstörda har lämnats kvar ute. Och hade jag haft en båt så hade jag gått ut och kollat förtöjningen.
Jag vankar också uppe på nätterna, det är ju onödigt, men jag har svårt att sova när det är oknytt i farten. Om det åskar, gillar jag att stå i fönstret och titta på blixtarna. På nåt vis är det skönt att se att naturen agerar, utan att människan har nåt att säga till om. Det är något trösterikt, tycker jag, att det sker saker som jag inte kan påverka. Fast antagligen är det mer ett arv från mormors mor. Hon hämtade handväskan och bankboken när det åskade, och satt med dessa i knäet till ovädret dragit förbi. Hon var fruktansvärt rädd för åskan, det är inte jag, jag tycker bara det är fränt.
Men, det var bättre förr. Då visste man ju inte fem dagar i förväg vad det skulle bli för väder. När jag var liten, knude man ju vakna en vintermorgon och se att det var helt vitt av snö ute. Då kunde man också överraskas av ett härligt regnoväder på sommaren. Numera vet man ju redan i oktober, om blir en vit jul eller inte. Och oftast är det ju frågan om inte, nuförtiden.
Nej, jag har inget speciellt förråd fullt av konserver och gasolkök och sånt, det känns lite omotiverat när man bor mitt i stan. Men det är ju bra att ha en grill på tomten, ifall elen skulle försvinna. Man måste tänka ett steg länge, som torparkäring. Det känns ju fint att vara lite förberedd.
I natt hade jag således lite svårt att sova. Det ryckte och slet i huset, visslade och ven kring knutarna. Men, grannens halvruttna gran stod pall och ramlade inte över oss denna gången heller. Katterna och barnen sov. Och jag hade ju eldat.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Ett tillägg om den illvilliga syrran som läste väderleksrapporten i tidningen för sin lillasyster och alltid lade till i "samband med åska" vilken årstid den än var.
Trackback
