nurseblog

Nu har jag varit riktigt grisförkyld i tre dagar. Jättetrist. Min fot är hel och jag vill träna, inte ligga i soffan och snyta mej.
Det har dock en fördel, man hinner läsa och slötitta på tv. Alla som är kvinnor och på nåt vis har ett hem som man delar med en man och ett antal barn, vet att det inte finns så mycket tid till sånt annars. (Jag klagar inte, vill jag poängtera.)

Igår kollade jag på tv en hel del. Helt andra tider än normalt en söndag, utbudet blev annorlunda. Nittio minuter Nord & Syd till exempel, vilken nostalgi. Patrick Swayze till häst i uniform! Det är tevefyraguld som har godheten att sända detta drama på söndagar.

Maken, som också är krasslig, ville som vanligt titta på tråkiga andravärldskrigetdokumentärer på populärvetenskapskanalerna:
Wrrrrööööööm (......) ka-tjofff!
Rrrrrrrrrrrrrrattttttttttattttttttttttaa.
Whiiiiiiiiiooouuuuuuuuuum (.......) kaaaa-tjoff-off-offf-offf.
I tre timmar. Man blir ju lite rubbad efter ett tag. Gladde mej lite åt att jag lärt mej nåt som han inte visste om det nämnda kriget, nämligen var uttrycket "hesa Fredrik" kommer ifrån. Jodå, det var flyglarmssignalen som man använde i Stockholm när det begav sej.

De ovan återgivna ljuden, är förresten väldigt lika de ljud som ackompanjerar det mesta av mitt bloggande. Joho, det är sant, för då (när barnen somnat eller kollar på Bolibompa) sitter vi i samma rum, maken med xboxen och jag vid datorn. Till ljuden får man dock lägga helikopter-flapper, folk som i dödsångest skriker "medic" och en spelledare som säger "enemy troops are airbourne" eller nåt sånt.

Senare på kvällen, dags för en av höjdarna på söndagar (det finns nog ingen annan, förresten); Michael Palin i Himalaya. Underbara program, tyvärr var det sista delen. Ingen kan väl som Palin resa runt så avslappnat och inte behöva låtsas att han har inte har fördomar om resmålen.
Ska sent glömma då han reste med Transsibriska järnvägen och slutligen landade i Samarkand. På typiskt brittiskt manér längtade han efter ett bad, men upptäckte att det fanns badkar men ingen propp på hotellet. Han gav sej ut på stan för att köpa en, otroligt roligt. Han kom till ett enormt varuhus med massor av glasmontrar, diskar och hyllor och personal, men i stort sett inga varor. Det låg en tvål här och där bakom glasen. Ändå kan karln gå omkring och artigt och belevat be att få se på den ena eller den andra tvålen! Jag minns inte om han hittade nån propp, men det är liksom inte poängen.

Igår var Michael Palin i Bhutan. Där träffade han en gammal man som tydligen skrivit en av landets mest kända sånger.
Tänk er själva, Bhutans Ulf Lundell (som hunnit fylla 82 och är nästan blind) sjunger Bhutans "Öppna landskap" på bhutanesiska (?).
När det blir tyst och Palin tackat för upplevelsen, erbjuder han sej att sjunga en av sina sånger.
Joho, det vore kul, tycker bhutanes-Ulf.
Då river Palin av en vers och refräng på "... he's a lumber-jack and he's ok..." och kulturkrocken är komplett. Ingen annan kan göra det som Michael Palin, det kan jag lova.
Vidare ska han ta en båt från Bangladeshs huvudstad Dhaka. Hamnen är ett en virrvarr av stora färjor, små båtar, badande barn och folk som tvättar kläder. "It's chaos", säger Palin, "it's like Venice on speed!".

Nu ska jag gå och kolla om de sänder nåt långsamt kostymdrama på filmkanalerna, det gäller att passa på medan det är eldupphör.