Bitter...
Jaha, nu har jag också läst den där boken som alla andra småbarnsmammor och fettvalksbekämpande kvinnor i min ålder läst. Läst den har vi gjort, och andats lite häftigare och lämnats med ett lätt illamående kvar i halsen.
Vi har läst och funderat över hur förtrycka och förbisedda vi själva egentligen är. Hur förnedrade, suttna på och nedvärderade är vi egentligen, vi svenska och lite bortskämda kvinnor?
Ja, det är Bitterfittan av Maria Sveland jag menar förstås. Och, den lämnar onekligen ett lätt illamående efter sej. En känsla av att man har blivit grundlurad hela sitt liv. En obehaglig ton av missnöje ringer i öronen på en. Var man inte bitter innan, så blir man det så smått av själva läsningen.
Tänk att jorden är så full av oss giftemålsbundna, karriärberövade och könsrollspåtvingade kvinnor!
Nej, men allvarligt talat, finns det oerhört mycket tänkvärt att beröras av i Bitterfittan. Som hur vi berövar våra döttrar deras livsglädje och spontaniet genom att tala om för dem att det är fel att ta plats och vara ledare. Att vi på nåt undermedvetet sätt vill reservera de egenskaperna för männen. Att vi ber om ursäkt för flickor som stojjar och brölar, samtidigt som vi hejjar på pojkar som gör samma sak. Pojkarna tillåter vi att drömma omöjliga framtidsdrömmar, men flickor måste ha en rikigt jobb. Man kan ju liksom inte jobba med att klappa hästar, hahaha, men spela fotboll går bra.
Bitterfittan fungerar nog bra som tankeställare för alla som gift sej lyckliga och kära, för att tio år senare vakna upp i en ändlös vardag av disk och dagishämtningar. För de som gnisslar tänder på nätterna och göder sina tumörer i underlivet med outtalat missnöje. En smäll på käften, som uppmanar till att våga njuta, ta plats och lämna över halva duktighetsbördan på sin make.
Jag jobbar på att fostra en dotter som vågar höja rösten, som kan tala för sej och skydda sej själv. Jag hoppas hon ska växa i stolthet över sin person, sitt intellekt, sin kropp och i framtiden sin sexualitet. Jag hoppas att hon ska känna mindre skam och skuld över sin kvinnlighet, att hon ska veta sitt värde. Att hon ska känna att hon har först tjing på allt i livet och att alla dörrar står öppna.
Vi har läst och funderat över hur förtrycka och förbisedda vi själva egentligen är. Hur förnedrade, suttna på och nedvärderade är vi egentligen, vi svenska och lite bortskämda kvinnor?
Ja, det är Bitterfittan av Maria Sveland jag menar förstås. Och, den lämnar onekligen ett lätt illamående efter sej. En känsla av att man har blivit grundlurad hela sitt liv. En obehaglig ton av missnöje ringer i öronen på en. Var man inte bitter innan, så blir man det så smått av själva läsningen.
Tänk att jorden är så full av oss giftemålsbundna, karriärberövade och könsrollspåtvingade kvinnor!
Nej, men allvarligt talat, finns det oerhört mycket tänkvärt att beröras av i Bitterfittan. Som hur vi berövar våra döttrar deras livsglädje och spontaniet genom att tala om för dem att det är fel att ta plats och vara ledare. Att vi på nåt undermedvetet sätt vill reservera de egenskaperna för männen. Att vi ber om ursäkt för flickor som stojjar och brölar, samtidigt som vi hejjar på pojkar som gör samma sak. Pojkarna tillåter vi att drömma omöjliga framtidsdrömmar, men flickor måste ha en rikigt jobb. Man kan ju liksom inte jobba med att klappa hästar, hahaha, men spela fotboll går bra.
Bitterfittan fungerar nog bra som tankeställare för alla som gift sej lyckliga och kära, för att tio år senare vakna upp i en ändlös vardag av disk och dagishämtningar. För de som gnisslar tänder på nätterna och göder sina tumörer i underlivet med outtalat missnöje. En smäll på käften, som uppmanar till att våga njuta, ta plats och lämna över halva duktighetsbördan på sin make.
Jag jobbar på att fostra en dotter som vågar höja rösten, som kan tala för sej och skydda sej själv. Jag hoppas hon ska växa i stolthet över sin person, sitt intellekt, sin kropp och i framtiden sin sexualitet. Jag hoppas att hon ska känna mindre skam och skuld över sin kvinnlighet, att hon ska veta sitt värde. Att hon ska känna att hon har först tjing på allt i livet och att alla dörrar står öppna.
Kommentarer
Trackback
