En strand
Jag makade undan de flata, vita stenarna för att göra en grop åt min beniga och solbrända kropp. Jag kröp ner i gropen och la mej på sidan. Vinden virvlade in små sandkorn under handuken som jag dragit upp över huvudet.
Bakom mej hörde jag vågorna slå mot den grusiga stranden, och så småningom smälte det ljudet ihop med vinden till ett varmt brus.
Jag tror jag var 11 år när jag somnade på en gotländsk strand, där solen värmt och havet svalkat hela dagen. Handduken luktade saltvatten och allt var solblekt, kalkstensdammigt och fötterna var fulla av små skärsår från vita musselskal som gömde sej i sanden.
I fikakorgen låg alla stenar som jag ville spara, som jag samlat in från strandkanten. Jag blötte dem igen, så att de fick liv och blev blanka som när jag hittat dem. En grå sten blev åter rödskimrande, en annan blanksvart.
När jag kisade kröp fram från min sovplats, stod solen lågt över havet. Det var dags att gå.
Dags att lämna sommaren.
Bakom mej hörde jag vågorna slå mot den grusiga stranden, och så småningom smälte det ljudet ihop med vinden till ett varmt brus.
Jag tror jag var 11 år när jag somnade på en gotländsk strand, där solen värmt och havet svalkat hela dagen. Handduken luktade saltvatten och allt var solblekt, kalkstensdammigt och fötterna var fulla av små skärsår från vita musselskal som gömde sej i sanden.
I fikakorgen låg alla stenar som jag ville spara, som jag samlat in från strandkanten. Jag blötte dem igen, så att de fick liv och blev blanka som när jag hittat dem. En grå sten blev åter rödskimrande, en annan blanksvart.
När jag kisade kröp fram från min sovplats, stod solen lågt över havet. Det var dags att gå.
Dags att lämna sommaren.
Kommentarer
Trackback
