Carpe diem?
Minns ni när Fredrik Lindström pratade om den svenska sommaren i sitt progam om Sverige och svenskhet? Det var det där om paniken som uppstår när det för en gång skull är fint väder och man ska "passa på" att göra allt som man har tänkt sej. Jag tyckte det var så träffande.
Alldeles nyss såg jag en tv-reklam om hur man skulle bli bättre på att ta vara på sekunderna i livet (enligt reklamen gjorde man det genom att skaffa en personlig bankman). Usch, snacka om panikframkallande. Det där med att skrapa ihop alla små ögonblick och verkligen göra nåt viktigt och minnesvärt av vartenda ett. Herregud.
Räknas inte de stunderna då man segar framför tv till själva livet eller? Är det ickegodkänd tid som man slår ihjäl i bastun eller när man mornar sej? Blir det hål i tidtabellen? Ropas det ut förseningar i karmahögtalaren hos den högre makten?
För inte alltför länge sen insåg jag att det (antagligen) inte finns nån högre makt som för protokoll över tur och otur, eller över om man missat att säga "pepparpeppar" eller "kör försiktigt". Det var ganska skönt att komma till den insikten.
Det finns (antagligen) inga vågskålar, i vilka det läggs flyt respektive oflyt tills nån slags jämvikt uppnås. Det bevisas väl tyvärr främst genom att de som har oflyt och drabbas av det ena eländet värre än det andra, väldigt sällan får nåt i flytskålen. Eller handlar det bara om hur vi värderar vad som är flyt. Att vi glömmer vara nöjda med att frisk, hel och ren borde räknas till flytet?
När man har småbarn, jobbar och styr med hus, hem, tvätt, the occasional släktmiddag och allt annat, kan man omöjligt gå runt och fånga dagen hela tiden. Man hinner inte tänka på det. Och det är inte samma sak som att vara otacksam, det handlar om prioriteringar. Vardagen har inte plats för avancerad filosofi, ingen normal männska orkar med det. Då skulle vi alla ständigt gå omkring med dåligt samvete för att vi inte kramar ut den sista juicedroppen ur livets apelsin var eviga dag.
"Det är dagarna som går, dagarna som går, som är livet", sjöng Carola i en gammal hit.
Hur man fångar dessa har jag ingen aning om. Inte kan det väl vara så att vädret ska avgöra vilka dagar man ska få sitta inne och glo på tv? I stället borde det väl vara det som är att fånga dagen, att själv få göra det man vill med sina sekunder.
Utan att behöva fundera över hur viktigt eller minnesvärt just det ögonblicket var.
Alldeles nyss såg jag en tv-reklam om hur man skulle bli bättre på att ta vara på sekunderna i livet (enligt reklamen gjorde man det genom att skaffa en personlig bankman). Usch, snacka om panikframkallande. Det där med att skrapa ihop alla små ögonblick och verkligen göra nåt viktigt och minnesvärt av vartenda ett. Herregud.
Räknas inte de stunderna då man segar framför tv till själva livet eller? Är det ickegodkänd tid som man slår ihjäl i bastun eller när man mornar sej? Blir det hål i tidtabellen? Ropas det ut förseningar i karmahögtalaren hos den högre makten?
För inte alltför länge sen insåg jag att det (antagligen) inte finns nån högre makt som för protokoll över tur och otur, eller över om man missat att säga "pepparpeppar" eller "kör försiktigt". Det var ganska skönt att komma till den insikten.
Det finns (antagligen) inga vågskålar, i vilka det läggs flyt respektive oflyt tills nån slags jämvikt uppnås. Det bevisas väl tyvärr främst genom att de som har oflyt och drabbas av det ena eländet värre än det andra, väldigt sällan får nåt i flytskålen. Eller handlar det bara om hur vi värderar vad som är flyt. Att vi glömmer vara nöjda med att frisk, hel och ren borde räknas till flytet?
När man har småbarn, jobbar och styr med hus, hem, tvätt, the occasional släktmiddag och allt annat, kan man omöjligt gå runt och fånga dagen hela tiden. Man hinner inte tänka på det. Och det är inte samma sak som att vara otacksam, det handlar om prioriteringar. Vardagen har inte plats för avancerad filosofi, ingen normal männska orkar med det. Då skulle vi alla ständigt gå omkring med dåligt samvete för att vi inte kramar ut den sista juicedroppen ur livets apelsin var eviga dag.
"Det är dagarna som går, dagarna som går, som är livet", sjöng Carola i en gammal hit.
Hur man fångar dessa har jag ingen aning om. Inte kan det väl vara så att vädret ska avgöra vilka dagar man ska få sitta inne och glo på tv? I stället borde det väl vara det som är att fånga dagen, att själv få göra det man vill med sina sekunder.
Utan att behöva fundera över hur viktigt eller minnesvärt just det ögonblicket var.
Kommentarer
Trackback
