nurseblog

Våra barn är utlånade på påsklovet. Lilla E är hos farmor och farfar, S hos kusinerna.

Det är väldigt tomt i vårt hus. Och väldigt tyst. Antar att det är så här det är hemma hos dem som har delad vårdnad den där veckan som barnen är hos den andra föräldern.

Jag kan bara säga att jag känner en enorm sympati. För man är liksom bara halv.
Trots att man är trött, vinterblek och efter-helgerna-seg och kanske skulle tjäna på att vara barnledig.

När man väntar sitt andra barn, undrar man hur det är möjligt att känna så där mycket kärlek som man kände för sitt första barn även för sitt andra. Det är ju smått obegripligt.

Men så här är det:
Love multiplies. Kärleken delar sej och förökar sej således. Ju fler man älskar, desto mer kärlek blir det. Och ju mer älskad blir man själv.

Det är härligt.
Och mindre tyst.