Min nya vän
Jag har skaffat en laptop. Har insett att det skulle bli svårt att asa med den stationära datorn till Spanien.
Det drar ju med sej, när man bott in sej i en dator och sen ska flytta till en ny. Det ska in en massa program som ska laddas ned och installeras. Det mesta fanns dock i denna intelligenta maskin från början. Det är ju inte som de första datorerna vi hade, där man började med ett blinkande streck och var tvungen att hantera minst femton cd-skivor innan man kunde använda datorn. Då brukade det hela sluta med att maken mutade nån datornörd på jobbet med en back öl och så kom vederbörande hem och rensade upp i röran.
Internetuppkopplingarna på den tiden var i det närmaste omöjliga att få igång på egen hand. Det var ändlösa samtal till supporttelefoner. Antagligen fanns det typ tre pers som svarade, för man fick inte släppa luren när man väl kommit fram, då tog det två veckor innan man kom fick svar nästa gång.
Vi var så fascinerade av instant message på AOL, så det skaffade vi. Det blev dyrt kan jag säga, mycket dyrt. Jag tror det kostade 6 kr/minut man var uppkopplad. Och det säger ju sej självt att det inte var mycket man hann messa för en hundring. Modemet tjöt och surrade, och jämfört med idag var det ju rena rama snigelposten.
Nu har jag konstaterat att den trådlösa uppkopplingen och laptopen är snabbare än stora datorn med sladd till modemet. Och vad trevligt det är att kunna flytta med datorn var man vill (trådlös råjtårr). Nu har jag lyckats få in lite musik i den också, så småningom ska itunes-bibblan flyttas i sin helhet.
Jag har blivit god vän med min nya dator. Den gillar mej. Och det är ömsesidigt. Det är liten av en lättnad också, att slippa dela rum med xboxen när jag ska blogga.
Och sen finns det en del roliga spel. Majong är ju jättekul.
Det drar ju med sej, när man bott in sej i en dator och sen ska flytta till en ny. Det ska in en massa program som ska laddas ned och installeras. Det mesta fanns dock i denna intelligenta maskin från början. Det är ju inte som de första datorerna vi hade, där man började med ett blinkande streck och var tvungen att hantera minst femton cd-skivor innan man kunde använda datorn. Då brukade det hela sluta med att maken mutade nån datornörd på jobbet med en back öl och så kom vederbörande hem och rensade upp i röran.
Internetuppkopplingarna på den tiden var i det närmaste omöjliga att få igång på egen hand. Det var ändlösa samtal till supporttelefoner. Antagligen fanns det typ tre pers som svarade, för man fick inte släppa luren när man väl kommit fram, då tog det två veckor innan man kom fick svar nästa gång.
Vi var så fascinerade av instant message på AOL, så det skaffade vi. Det blev dyrt kan jag säga, mycket dyrt. Jag tror det kostade 6 kr/minut man var uppkopplad. Och det säger ju sej självt att det inte var mycket man hann messa för en hundring. Modemet tjöt och surrade, och jämfört med idag var det ju rena rama snigelposten.
Nu har jag konstaterat att den trådlösa uppkopplingen och laptopen är snabbare än stora datorn med sladd till modemet. Och vad trevligt det är att kunna flytta med datorn var man vill (trådlös råjtårr). Nu har jag lyckats få in lite musik i den också, så småningom ska itunes-bibblan flyttas i sin helhet.
Jag har blivit god vän med min nya dator. Den gillar mej. Och det är ömsesidigt. Det är liten av en lättnad också, att slippa dela rum med xboxen när jag ska blogga.
Och sen finns det en del roliga spel. Majong är ju jättekul.
Kommentarer
Trackback
