På stormarknaden
Jag är en ganska liten människa. Knappt enåsexti och 58 kilo. Således är min räckvidd något begränsad. Stormarknader är därför näppeligen anpassade för mej.
Vagnarna, vi kan ju börja med dem, de är enorma nuförtiden. Jag har svårt att hantera dem, jag håller på att köra på folk, särskilt när vagnen tungt lastad. Dessutom har jag svårt att få i och ur skrymmande varor ur vagnen, jag får liksom välta ner toapappersbalen för att sedan hala upp den.
Det är också väldigt lång ner till botten på vagnskrället. Så för att fiska upp en påse tuggummi som hamnat längst ner, måste jag hänga över kanten för att nå.
På den rödavita stormarknaden har de tänkt på avrinningen från parkeringsplatsen. Fint. Antingen rullar vagnen iväg ner mot nån annans bil, eller så måste man hålla i eländet så att den inte rammar min egna bil. Jag kan inte riktigt hantera situationen där.
Har inte också kassarna blivit större? Jag hade svårt att bära de gamla, de som rymde två liter mjölk och en limpa. Numera är jag helt rökt, jag får packa fyra kassar och hänga dem överallt på cykeln för att inte känna mej som Lotta på Bråkmakargatan när hon snott tant Bergs hoj.
Hyllorna på den blågula stormarknaden är fantastiskt höga. (Visste ni att det fanns så många olika sorters schampo?) Där har jag inte en chans, jag får helt enkelt välj nåt nära golvet. Det värsta är att jag gillar lite udda grejer (konstiga oliver, grillad paprika och sånt), som då naturligtvis står högt upp på hyllor. Som tur är, är dessa hyllor väldigt stabila och går att klättra i, perfekt. Men ska det behöva va så?
En del förpackningar på den nämnda stormarknaden är också enorma.
Jag undrar vem som behöver fem kilo chilisås i konservburk? Vem behöver fem kilo på ett bräde, utan möjlighet att återförsluta?
Fem kilo keso! Även om jag ska bjuda på fest eller öppna kafé, så kan jag lova att jag inte skulle göra slut på en sån hink innan bäst-före-dagen.
Är det inte bättre att förpacka nattbindorna eller OB:na i 500-pack, det behöver vi ju alla. Och tepåsarna, varför finns de bara i 20-pack? Tjugo koppar te, det dricker jag på knappt en vecka.
Varubanden är också en utmaning. Så om ni ser nån som ligger på magen över bandet och petar med en diskborste eller en gurka på en vara som hamnat utom räckhåll, så är det antagligen jag.
Vagnarna, vi kan ju börja med dem, de är enorma nuförtiden. Jag har svårt att hantera dem, jag håller på att köra på folk, särskilt när vagnen tungt lastad. Dessutom har jag svårt att få i och ur skrymmande varor ur vagnen, jag får liksom välta ner toapappersbalen för att sedan hala upp den.
Det är också väldigt lång ner till botten på vagnskrället. Så för att fiska upp en påse tuggummi som hamnat längst ner, måste jag hänga över kanten för att nå.
På den rödavita stormarknaden har de tänkt på avrinningen från parkeringsplatsen. Fint. Antingen rullar vagnen iväg ner mot nån annans bil, eller så måste man hålla i eländet så att den inte rammar min egna bil. Jag kan inte riktigt hantera situationen där.
Har inte också kassarna blivit större? Jag hade svårt att bära de gamla, de som rymde två liter mjölk och en limpa. Numera är jag helt rökt, jag får packa fyra kassar och hänga dem överallt på cykeln för att inte känna mej som Lotta på Bråkmakargatan när hon snott tant Bergs hoj.
Hyllorna på den blågula stormarknaden är fantastiskt höga. (Visste ni att det fanns så många olika sorters schampo?) Där har jag inte en chans, jag får helt enkelt välj nåt nära golvet. Det värsta är att jag gillar lite udda grejer (konstiga oliver, grillad paprika och sånt), som då naturligtvis står högt upp på hyllor. Som tur är, är dessa hyllor väldigt stabila och går att klättra i, perfekt. Men ska det behöva va så?
En del förpackningar på den nämnda stormarknaden är också enorma.
Jag undrar vem som behöver fem kilo chilisås i konservburk? Vem behöver fem kilo på ett bräde, utan möjlighet att återförsluta?
Fem kilo keso! Även om jag ska bjuda på fest eller öppna kafé, så kan jag lova att jag inte skulle göra slut på en sån hink innan bäst-före-dagen.
Är det inte bättre att förpacka nattbindorna eller OB:na i 500-pack, det behöver vi ju alla. Och tepåsarna, varför finns de bara i 20-pack? Tjugo koppar te, det dricker jag på knappt en vecka.
Varubanden är också en utmaning. Så om ni ser nån som ligger på magen över bandet och petar med en diskborste eller en gurka på en vara som hamnat utom räckhåll, så är det antagligen jag.
Kommentarer
Trackback
