Som jag minns det
När jag var liten läste min mamma Femina, hade bomullskläder och målade tånaglar. Åtminstone var det så jag kommer ihåg det.
Pappa hade mustasch, använde raktvål och borste och läste agentromaner. Jag minns det så.
Min morfar körde renault, kunde svälja hela sardiner och badade i sjön en gång om året med kläderna på. Åtminstone var det så jag minns honom.
När jag var liten hämtade mormor mej på lekis. På hemvägen plockade vi blommor och kastade stenar i ån. Mormor hade alltid läppstift och stekte parisare till middag. Så var det.
Brorsan var smal och fräknig. Han kunde vara i vattnet tills han blev alldeles blå. Han gillade den gröna läsken bäst och höll på Manchester United. Ungefär så.
Farmor och Farfar var gamla. De åt medicin och rökte. Farmor snarkade och bjöd på konserverade grönsaker till middagen. Jag vet inte, jag kände dem knappt.
Vi hade saab, bodde i villa och handlade på ica. Vi hade hundar, sommarstuga och tillräckligt med pengar.
Tänk vad allt det där, och allt jag inte minns har påverkat den jag blivit. Traditioner och idéer, fördomar och övertygelser. Sorger och misstag. Att det ska vara på vissa vis. Saker man borde och inte. Ska man tro man är nåt eller inte? Vad är det som duger och räcker till?
Och vem är jag då? Hur ska jag nånsin kunna veta. Hur fångar man sej själv och hamnar under luppen under sitt eget öga? Och vad letar man då efter?
Och varför?
Pappa hade mustasch, använde raktvål och borste och läste agentromaner. Jag minns det så.
Min morfar körde renault, kunde svälja hela sardiner och badade i sjön en gång om året med kläderna på. Åtminstone var det så jag minns honom.
När jag var liten hämtade mormor mej på lekis. På hemvägen plockade vi blommor och kastade stenar i ån. Mormor hade alltid läppstift och stekte parisare till middag. Så var det.
Brorsan var smal och fräknig. Han kunde vara i vattnet tills han blev alldeles blå. Han gillade den gröna läsken bäst och höll på Manchester United. Ungefär så.
Farmor och Farfar var gamla. De åt medicin och rökte. Farmor snarkade och bjöd på konserverade grönsaker till middagen. Jag vet inte, jag kände dem knappt.
Vi hade saab, bodde i villa och handlade på ica. Vi hade hundar, sommarstuga och tillräckligt med pengar.
Tänk vad allt det där, och allt jag inte minns har påverkat den jag blivit. Traditioner och idéer, fördomar och övertygelser. Sorger och misstag. Att det ska vara på vissa vis. Saker man borde och inte. Ska man tro man är nåt eller inte? Vad är det som duger och räcker till?
Och vem är jag då? Hur ska jag nånsin kunna veta. Hur fångar man sej själv och hamnar under luppen under sitt eget öga? Och vad letar man då efter?
Och varför?
Kommentarer
Postat av: P
:-)
Liverpool annars var det rätt
Trackback
