nurseblog

Har ni tänkt på hur allting i ens liv egentligen bara handlar om hur vi sköter våra relationer till andra människor? Det där med sköt dej själv och skit i andra har ju liksom aldrig fungerat.

Tänk er på grottbjörnens tid. Hur smart var det så att säga "nämen du kan kan väl gå hem till din grotta då, så kan jag sitta här och värma mej själv med... ja va fan vet jag... ett isblock kanske". Och i fall björnen råkade komma hem till grottan framåt hösten, när man precis bott in sej, så satt man där själv; hej hej! Njae, då var man kanske inte så kaxig.

Det gäller väl nu som då att försöka hålla ihop med de sina. Inte till varje pris, men till en hel del pris i alla fall. Fast inte är det lätt med svärföräldrar och föräldrar och barn och ingifta svågrar och svägerskor. Jag brukar tänka ibland att det är som att ge sej in i en annan kultur, man får lära sej allt från början igen. Det gäller att inte trampa nån på tårna utan att utplåna sej själv.

Allt handlar ju om relationer till slut, hemma, på jobbet och i villakvarteret. Hur tackar man grannen (som verkligen kommer från en annan kultur) för att han lagade gräsklipparen? Sprit? Godis? Vad lämpar sej?
Och på jobbet, i vilket läge vågar man berätta för chefen att man tänker plugga till hösten?

Nä, det är väl ingen som vill dela grotta med björnar nuförtiden heller, om ni förstår vad jag menar. Och blir man ensam nuförtiden, då är man ta mej sjutton ensammare än nånsin.