Hultsfred '93
När jag gick på gymnasiet, började jag jobba på lokaltidningen. Det skulle startas en ungdomsbilaga, som det så fint hette.
Vi var ett udda gäng som värvades för uppdraget (jag minns kanske inte alla):
Adam, som nyligen gett ut en bok med dikter om bland annat en tomte.
Rickard, som tecknade och körde fiat ritmo.
Martin, som var chief.
"Luggen", fotograf. Och hans tjej, som jag har glömt namnet på.
Ulrika (har jag för mej hon hette), som skrev ilskna musikrecensioner och gillade Henry Rollins.
Mårten, coola, djupa snubben. Han var lite äldre och var väl den enda som hade nån slags ambition. Stackarn.
Och på nåt konstigt sätt halkade också medelålders recensenten Tommy in genom nån slags kvotering. Han kallades allmänt Tommy Gurka.
Vi hade till uppgift att göra intressanta reportage om ungdomskultur (vad är det egentligen?). Nivån var helt ok, tyckte vi då, nu känns det som om "ungdomar" skulle skratta på sej om de läste det där. Vi skrev om rugbyn, musik, film, gjorde några modereportage och intervjuer med folk som vi tyckte var lite spännande. Vi förekom själva ofta på bild, ungefär som egotrippade krönikörer och bloggare gör nuförtiden; "dagens outfit", "här är jag i bar överkropp" och sånt fjant. Jag kan tycka det var ok, för vi var 17, numera gör 35-åringar sånt.
Det roligaste var när vi åkte till Hultsfred och bevakade festivalen. Jag tror vi var där två eller tre år i rad, och det var fruktansvärt kul. Jag minns att jag bland annat recenserade Stefan Andersson (jag gillade honom), Di Leva och Popsicle. Det var riktigt stora band som kom dit på den tiden, men det fattade man ju inte då; Iggy Pop, The Ramones, Pretenders, The Levellers, Ride och Lemonheads med många flera. Man kunde springa på Dave Stewart backstage, och det var fränt.
Första året bodde vi en usel husvagn, Tommy Gurka bodde på hotell. Jag undrar vad vi åt, men det var väl wok och mjukost och sånt som man äter på rockfestivaler. Langos, kanske. Det var i och ur sovsäcken med samma kläder i tre dar, jag sov nog mest av alla och var definitivt nyktrast.
Ett år bodde vi en husbil, det var lite bättre för den hade värme. I husvagnen minns jag att jag sov med alla kläder jag hade med mej på mej. Jag har ett svag minne av ett tält också, men jag är inte säker.
Vi gjorde en hel bilaga om festivalen, och var jättenöjda och stolta.
Egentligen var det väl mer som en kringresande fritidsgård, med stackars Gurka på släptåg. Han måste ju tyckt att vi var riktigt oseriösa. Och det kan man erkänna så här i efterhand att vi var. 75 procent av oss ville partaja, och resten av oss ville gå in gratis.
Och det är ju fint att detta varit med och format min personlighet.
Tänk va bra det kan bli ändå.
Vi var ett udda gäng som värvades för uppdraget (jag minns kanske inte alla):
Adam, som nyligen gett ut en bok med dikter om bland annat en tomte.
Rickard, som tecknade och körde fiat ritmo.
Martin, som var chief.
"Luggen", fotograf. Och hans tjej, som jag har glömt namnet på.
Ulrika (har jag för mej hon hette), som skrev ilskna musikrecensioner och gillade Henry Rollins.
Mårten, coola, djupa snubben. Han var lite äldre och var väl den enda som hade nån slags ambition. Stackarn.
Och på nåt konstigt sätt halkade också medelålders recensenten Tommy in genom nån slags kvotering. Han kallades allmänt Tommy Gurka.
Vi hade till uppgift att göra intressanta reportage om ungdomskultur (vad är det egentligen?). Nivån var helt ok, tyckte vi då, nu känns det som om "ungdomar" skulle skratta på sej om de läste det där. Vi skrev om rugbyn, musik, film, gjorde några modereportage och intervjuer med folk som vi tyckte var lite spännande. Vi förekom själva ofta på bild, ungefär som egotrippade krönikörer och bloggare gör nuförtiden; "dagens outfit", "här är jag i bar överkropp" och sånt fjant. Jag kan tycka det var ok, för vi var 17, numera gör 35-åringar sånt.
Det roligaste var när vi åkte till Hultsfred och bevakade festivalen. Jag tror vi var där två eller tre år i rad, och det var fruktansvärt kul. Jag minns att jag bland annat recenserade Stefan Andersson (jag gillade honom), Di Leva och Popsicle. Det var riktigt stora band som kom dit på den tiden, men det fattade man ju inte då; Iggy Pop, The Ramones, Pretenders, The Levellers, Ride och Lemonheads med många flera. Man kunde springa på Dave Stewart backstage, och det var fränt.
Första året bodde vi en usel husvagn, Tommy Gurka bodde på hotell. Jag undrar vad vi åt, men det var väl wok och mjukost och sånt som man äter på rockfestivaler. Langos, kanske. Det var i och ur sovsäcken med samma kläder i tre dar, jag sov nog mest av alla och var definitivt nyktrast.
Ett år bodde vi en husbil, det var lite bättre för den hade värme. I husvagnen minns jag att jag sov med alla kläder jag hade med mej på mej. Jag har ett svag minne av ett tält också, men jag är inte säker.
Vi gjorde en hel bilaga om festivalen, och var jättenöjda och stolta.
Egentligen var det väl mer som en kringresande fritidsgård, med stackars Gurka på släptåg. Han måste ju tyckt att vi var riktigt oseriösa. Och det kan man erkänna så här i efterhand att vi var. 75 procent av oss ville partaja, och resten av oss ville gå in gratis.
Och det är ju fint att detta varit med och format min personlighet.
Tänk va bra det kan bli ändå.
Kommentarer
Trackback
