Ute ur musikidet
Jag har hittat så mycket ny musik på sistone. Jag som trodde det inte fanns nån mer musik jag kunde lära mej att lyssna på.
Redan på högstadiet började jag gå omkring med lurar på ungefär all vaken tid som inte innehöll lektioner eller tv-tittande. Jag körde slut på två walkman, en discman och en vanlig liten freestyle och ett okänt antal lurar på sex år. Antalet blandband som mixades ihop övergick säkert ett par hundra, batteriberget jag lämnat efter mej är antagligen enormt.
Jag minns att jag drömde om den dagen då man skulle kunna göra en blandad cd själv. Det verkade såå hi-tech att det väl aldrig skulle kunna hända.
Min cd-samling landar väl nånstans på 300 plattor, som numera ligger i flyttkartonger i källaren. Det var ju så förfärligt dyrt med cd:s att man var tvungen att välja sina investeringar noga. Det fanns nåra givna, U2, Sting, Springsteen som jag köpte allt nytt med utan att ha lyssnat innan. Annars fick man ju stå i musikaffären med lurar och lyssna innan man köpte nåt. Idag känns det nästan lite forntida. Och det där att låna plattor av kompisar och spela in dem på band, ja kära nån.
Under tiden jag pluggade och var mammaledig utvecklades inte min musiksamling nånting. Jag ältade runt på Lundell, Eldkvarn, Bob Marley och Springsteen. Reklamradion var ganska ny då, och kändes fortfarande rolig. Ja, det blev lite fattigt, även om Lundell hade godheten att förse mej med minst en ny platta om året. Brorsan försökte pracka på mej Winnerbäck, men det kändes inte alls som min grej.
Jag hade en gammal mp3-spelare som jag kämpade med, den var nästan omöjlig att ladda in låtar på eftersom den vägrade ta emot 95 procent av allt jag hade i datorn.
Så en dag kom maken hem med en ipod som han köpt till mej. "Åh, en ny mp3-spelare!", utropade jag glatt. Jag hade aldrig ens sett en ipod, än mindre trott att jag skulle kunna äga en. Jag trodde de kostade minst 8000.
Jag slet mitt hår lite grann innan jag fattade hur itunes funkade, och innan jag vågade köpa hem några låtar. Nu har jag insett vidden av vilken skatt som finns där, och lätt det är att konsumera musik numera. Jag blir till och med tipsad om musik som jag kan tänkas gilla, utifrån vad jag tidigare handlat. Smått fantastiskt. Det är bara att provlyssna, och jag har hittat låtar jag hört i nån tv-serie eller på radion genom att chansa på en möjlig titel och söka.
På det viset har jag hittat nya favoritartister, som jag inte hade en aning om fanns, och som man definitivt inte hör på reklamradion. Praktexemplet är John Mayer, som jag verkligen fastnat för. Andra är Paolo Nutini, Ryan Adams, Gavin De Graw och artister och band som vänner tipsat om; Band of Horses, Death Cab for Cutie, Damien Rice, Tonic med många flera. Sen är det ju lätt att komplettera och öka på samlingar av artister som hängt med i alla år, nån Springsteen-låt man saknat eller U2:s gamla skivor som var alltför repiga för att det skulle gå att rippa dem.
För ett tag sen hörde jag en tjej som sjöng så himla bra på nåt morgonprogram, sen var det bara att ladda hem när jag hörde hennes namn.
Nu är det jag som håller på och prackar på folk musik, jag har fått för mej att det är lite fint att "ge bort" bra musik. Jag blir i alla fall tokglad när jag hittar nåt nytt att lyssna på.
Jag har definitivt kommit ut ur musikidet, tack vare en liten grön pryl som jag ständigt bär med mej.
Redan på högstadiet började jag gå omkring med lurar på ungefär all vaken tid som inte innehöll lektioner eller tv-tittande. Jag körde slut på två walkman, en discman och en vanlig liten freestyle och ett okänt antal lurar på sex år. Antalet blandband som mixades ihop övergick säkert ett par hundra, batteriberget jag lämnat efter mej är antagligen enormt.
Jag minns att jag drömde om den dagen då man skulle kunna göra en blandad cd själv. Det verkade såå hi-tech att det väl aldrig skulle kunna hända.
Min cd-samling landar väl nånstans på 300 plattor, som numera ligger i flyttkartonger i källaren. Det var ju så förfärligt dyrt med cd:s att man var tvungen att välja sina investeringar noga. Det fanns nåra givna, U2, Sting, Springsteen som jag köpte allt nytt med utan att ha lyssnat innan. Annars fick man ju stå i musikaffären med lurar och lyssna innan man köpte nåt. Idag känns det nästan lite forntida. Och det där att låna plattor av kompisar och spela in dem på band, ja kära nån.
Under tiden jag pluggade och var mammaledig utvecklades inte min musiksamling nånting. Jag ältade runt på Lundell, Eldkvarn, Bob Marley och Springsteen. Reklamradion var ganska ny då, och kändes fortfarande rolig. Ja, det blev lite fattigt, även om Lundell hade godheten att förse mej med minst en ny platta om året. Brorsan försökte pracka på mej Winnerbäck, men det kändes inte alls som min grej.
Jag hade en gammal mp3-spelare som jag kämpade med, den var nästan omöjlig att ladda in låtar på eftersom den vägrade ta emot 95 procent av allt jag hade i datorn.
Så en dag kom maken hem med en ipod som han köpt till mej. "Åh, en ny mp3-spelare!", utropade jag glatt. Jag hade aldrig ens sett en ipod, än mindre trott att jag skulle kunna äga en. Jag trodde de kostade minst 8000.
Jag slet mitt hår lite grann innan jag fattade hur itunes funkade, och innan jag vågade köpa hem några låtar. Nu har jag insett vidden av vilken skatt som finns där, och lätt det är att konsumera musik numera. Jag blir till och med tipsad om musik som jag kan tänkas gilla, utifrån vad jag tidigare handlat. Smått fantastiskt. Det är bara att provlyssna, och jag har hittat låtar jag hört i nån tv-serie eller på radion genom att chansa på en möjlig titel och söka.
På det viset har jag hittat nya favoritartister, som jag inte hade en aning om fanns, och som man definitivt inte hör på reklamradion. Praktexemplet är John Mayer, som jag verkligen fastnat för. Andra är Paolo Nutini, Ryan Adams, Gavin De Graw och artister och band som vänner tipsat om; Band of Horses, Death Cab for Cutie, Damien Rice, Tonic med många flera. Sen är det ju lätt att komplettera och öka på samlingar av artister som hängt med i alla år, nån Springsteen-låt man saknat eller U2:s gamla skivor som var alltför repiga för att det skulle gå att rippa dem.
För ett tag sen hörde jag en tjej som sjöng så himla bra på nåt morgonprogram, sen var det bara att ladda hem när jag hörde hennes namn.
Nu är det jag som håller på och prackar på folk musik, jag har fått för mej att det är lite fint att "ge bort" bra musik. Jag blir i alla fall tokglad när jag hittar nåt nytt att lyssna på.
Jag har definitivt kommit ut ur musikidet, tack vare en liten grön pryl som jag ständigt bär med mej.
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Tackar sa mycket for Melissa Horn laten, toppenbra!
Eftersom jag sitter harborta pa andra sidan Atlanten, sa hor jag inte sa mycket svensk musik, sa snalla, nar du hor nat bra svenskt, tipsa mig garna! Det gar ju inte att leta efter nat jag inte har namnet pa...
Jag ar sjalv helt beroende av iTunes, aven fast jag inte ager en MP3-spelare. Branner mina egna CD skivor och har de i bilen. Att kopa en CD i affaren ar ett minne blott, nu nar jag kan valja och vraka bland sangerna och inte behover betala for latarna som ar daliga pa CD:n. Varldens basta uppfinning!
Trackback
