nurseblog

Det är fantastisk att ha kunna leva på max ett år. Inte behöva vända på en enda euro, inte spara på nåt, köpa det man vill ha, utan att behöva.
Nu stundar nya tider. Sparar numera alla kvitton, och summerar utgifterna varje månad.

Idag åkte vi till biblioteket, det är ju gratis. Jag hade glömt vad trevligt det är där. Barnen plockade åt sej ett ton böcker om delfin, hajar och hästar. Jag hann inte ens in på vuxenavdelningen, det får jag ta en dag i lugn och ro.

Förra veckan var vi på Ölands djurpark. Det var dyrt. Innan hade vi bestämt att vi inte skulle äta där, utan komma dit med mätta barn och sen äta lunch hemma. Det var tur, för det visade sej att två korvar med mos kostade 70 kronor. Men glass måste man ju ändå ha. Så där rök det 200 spänn till, förutom de 1200 det kostade att gå in. I fortsättningen får det bli kommunala lekplatser!

Smålänningen och torparkärringen i mej, vaknar tydligen så fort jag sätter min fot på svensk mark. Jag är glad för det, det har hållt mej flytande genom ett antal magra år. Så nu är det bara på med hucklet igen; storhandla och långkoka, baka, slyta och safta.