Min helande tröst

Jag ingår inte i nån syjunta, har inte 15 barndomsvänner som hänger på låset så fort jag är ledig. Så har aldrig min vänkrets fungerat.

Jag har många vänner. Om inte annat har jag förstått det under det senaste halvåret. Från alla möjliga håll har jag fått stöd, tröst och vänliga ord. Jag har blivit kramad, när jag varit nära att falla i bitar.

Och det är det som är vänskap, tänker jag. Att finnas där när någon har det jobbigt och när någon behöver hjälp. Vänskap ska ju fungera som bäst då, inte bara när det är tid för fest och glädje. När någon behöver en sista utpost, det är då vännerna testas.

Många vet jag upplever att vänner de trodde de kunde lita på, försvann direkt när det blev jobbigt. Nu vet jag vad det betyder att ha människor som sluter upp omkring en när man har det svårt. Det är fantastiskt att för en stund bli buren, när man inte själv orkar ta sej framåt. A burden shared, is a burden halved.

Ni vet vilka ni är, jag behöver inte nämna namn. Jag vill bara säga: tack, mitt varmaste tack till er alla. Ni har i sanning varit "Min helande tröst".



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0